LouiseBailey

Huj! Idag har jag haft såååå tråkigt! Minutrarna har känts som timmar och jag har nästan vaggat fram och tillbaka bara för att sysselsätta mej. Men icke! Jag hittade dammsugaren och skurmoppen och satte dom i arbete. :P Damn I'm good! :D Nån som vill ha en hemmafru? :P

Imorrn ska jag ta med mej Kira och åka till K-hamn. Träffa Tima och äta vårrullar och bara umgås. :) Ska bli såååå kul att träffa henne. :)

Btw. Jag tror Kira försöker säga er karlar nått. Vi ska nu testa en mer extrem variant av hundtricket. :)

Jag stöter på fler och fler guldstjärnor. Har mailkontakt än med min "chef" och hon är en av dom mest underbara människor jag nånsin mött! Jag skulle vilja ta hem henne så hon får vara min psykolog 24/7. MASSOR med guldstjärnor till dej Siv för att du är såå grym! :) Utan dej hade väggen varit nära.

Och Hanna och Ebba bus kom och knackade på under dagen. Visserligen för att dom väntade på hyresvärden men det kom ändå nån och hälsade på MEJ. Det var inte bara jag som skulle dra nånstans och hälsa på folk. Jisses! Vad lite besök man har haft här sen början av januari. Men jag ska minsann åka överallt när alla andra har bil och körkort osv. Fast det kan jag ändå inte göra nu eftersom jag har Kira så kan jag inte ta bussen och bli borta i flera timmar. Så nu är det slut med det. :P Och goa Hanna ställer alltid upp! Pratar gärna och umgås. Tråkigt att hon ska flytta till stan, tur att jag har busskort. :D

Fick ett samtal av Ann strax innan jag skulle ta bussen ut till dom med Kira och hälsa på. Dom hade redan varit och köpt säcken med hundmat så vi behövde inte åka under kvällen. Och 3 märgben hade dom med till Kira. Hon var iaf lycklig! Det bästa av allt var att Ann och Roland bjöd på hundmaten och benen. Och det betyder grymt mycket för mej som har lite trasslig ekonomi och hade velat köpt nån kul leksak till henne eftersom hon knappt har nått. Så nu hade jag råd att köpa en gris som låter, en scarf som det står "Min matte är singel" på och en visselpipa för träning. När jag skrev till dom och tackade så hjärtligt för allt så fick jag tillbaka så fina ord från Roland. -"Vi gillar Ditt sätt att ta hand om Kira, en rottistik som har haft det tufft i sitt liv. Hon behövde någon hon kan lita på, någon som älskar henne och det har Du visat att Du gör, så det är bara roligt om vi kan bidra med något." MASSOR med guldstjärnor till er!!!

Och Tima, min Tima har varit super go idag också. :) Hennes ord värmer så oerhört mycket. Vi har kommit varandra SÅ nära nu sen vi varit i hunddiskussioner osv. Och vi har klickat så bra och pratar så lätt. Hon kommer för alltid att vara en av mina bästa vänner. Och på torsdag åker jag dit och hälsar på. :)

Och inte tutade tåget idag. Även om det kunde ha gjort det. Var iofs ändå inte hemma. Men ändå. Tanken var gullig. :) Another time. :)

Var till läkaren idag. Hade ont i magen och var nervös. Mest för att han kanske inte skulle förstå och ge mej rätt hjälp. Väl inne diskuterade vi allt. Jag drog upp allt som om det var en massa skräp som bara ruttnat i mej i flera flera år. Det kändes okej att dra upp allt ändå. Så vi kom fram till att jag inte kan arbeta som det är just nu. Och jag ska bärja med rehabilitering och KBT. Bli utredd en gång för alla och få rätsida på allt ruttet skräp. Få rätt behandlig och mediciner. Hoppas inte allt tar för lång tid så jag ska behöva krypa ur mitt eget skinn allt för länge innan jag känner mej okej. Men för en gångs skull ser jag faktiskt ganska ljust på framtiden. Även om det kommer dyka upp många hinder och annat skit på vägen.

Jag är iaf jävligt glad för att jag har mina älsklingar hemma. Jag vet inte vad jag hade gjort utan Kira, Nemo och Leah. Dom ger mej liv och jag skulle aldrig kunna lämna dom. Nemo som alltid ligger brevid mej eller på mej i sängen och myser, Leah som alltid är lika glad när man kommer in i köket och badrummet. Och Kira som kan komma och lägga huvudet i mitt knä, pussa mej på benet eller bara busa på golvet och få mej att skratta. Jag kan inte vara mer nöjd över att jag har just dessa djuren och att jag bestämde att Kira skulle få stanna.






Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuss mamma! <3

Ja uj ja. Jag försöker fortfarande att skärpa mej och blogga lite mer. Men jag har mest legat i ett par veckor och inte gjort allt för många knop. :P

I helgen hände det iaf grejer. Hade känt mej nere och tom i ett par veckor och velat åka till akutpsyk men har inte haft pengar eller nånting. I fredags var jag ute på krogen och träffade folk, strax efter 1 fick jag panik och ville därifrån. Fick komma hem till E för att sova över. Jag var överlycklig. Tills panikångestattacken kom ikapp mej och jag orkade inte stå emot. Ringde akutpsyk där tjejen i luren dumförklarade mej för att jag druckit alkohol och sa att jag mådde inte alls dåligt. Men hon sa till slut att jag skulle komma dit. Fick tag på Alexandra så hon och hennes kille följde med. Ringde upp E och frågade om det fanns nån möjlighet att han orkade skjutsa oss. Det gjorde han. Och det är jag SÅ tacksam över! Hoppas han förstår det. Kom iaf in. Det första jag fick göra var att blåsa och sen pissa. Har aldrig gjort det på akutpsyk men det var väl bra att göra som dom ville. Gick sen in och pratade med dom om allt. Sa hur det var med allt osv. Fick meds. Några sketna atarax, några sertralin (eftersom mina tagit slut) och som om inte måttet var rågat redan. Dom tycker att jag ska ta en hel ml theralen på plats. Gissa om vägen från sjukhuset till herrhagen tog lång tid. Tycker inte att man ska ge en berusad person theralen men okej. Dom "kan" väl deras sak. Kom ut från sjukan och ringde tillbaka. Kollade om det var möjligt att få sån sjuktransport så jag tog mej hem där jag känner mej tryggast. Men nej då dumförklarade hon mej igen. Tyckte att jag hade varit ute, missat bussen och kom och utnyttjade akutpsyk för att ta mej hem. IDIOTER! Orkade inte ens tjafsa mot den ikompetenta jävla f**tan och drog med hem till Alexandra. Sov där i världens minsta soffa och dagen efter fick jag tag på faster som körde mej hem.

Kom hem till centrum, fixade en kebab och fick nycklarna av Robin eftersom Robin och Hanna kollat till Kira. Kom hem och Kira var sååååååååååååå glad över att jag var hemma! Så jag fick djurterapi av alla godingar och bara sov och sov. Idag har jag inte gjort så många knop heller. Kom iväg under eftermiddagen till stan och drog på Willys med Hanna, Robin och Wilma bus. :) Det var gött att träffa lite folk och inte bara sitta hemma.

Så nu ligger jag i sängen och ögonen går ihop. Jag är sååå trött och sliten efter den här helgen. Och jag har en jobbig känsla i magen med tanke på läkarbesöket imorrn. Jag hoppas att jag får nån ordning på allt detta och att det ska gå åt rätt håll. Har kollat runt lite på olika grejer. Jag passade in lite för bra på borderline. We'll see. Läkaren lär väl ge mej nån/några diagnoser så jag får rätsida på allt. Hoppas jag!

Är inne i en period nu jag inte gillar. Och jag kommer inte ur den. Ska till kuratorn imorrn men har inga pengar så jag väntar tills jag får pengar, hoppar över kuratorn och ser till att få prata med läkaren istället. Jag vet inte vad jag ska göra just nu och det känns som att jag bara går i bitar. Ska prata med läkaren och se om jag kan få sjukskriva mej. Och bara slippa pressen om att jobba och en massa press från soc om det. Bara få jobba ordentligt med att komma upp tillbaka på fötterna. Men vi får se. Antingen det eller om jag kan få jobb på hotellet där jag jobbat förr. Ska skicka in ansökan och se. Dom har ju en annons ute. :)

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Har haft en grymt tuff vecka med ångest, panik, tårar och nästan dödslängtan. Det kommer ifatt mej ju mer tiden går att Jenni och morfar faktiskt är borta. Och gammelmormor och Tompa. Och även världens bästa tandläkare gick bort denna sommaren. R.I.P Ulf! Jag gillar inte att folk dör ifrån mej. Man börjar undra om det är lättare att försvinna själv så man slipper ta all sorg. Men nej. Jag ska ingenstans. Flytta till Karlstad eller Forshaga kanske men jag kommer inte att lämna mitt liv. Jag har min familj, djuren och dom få vännerna jag har. Och allt det tänker jag bevara och vårda väl.

Denna veckan blir det inte så mycket. Ska springa ner och ta ut Tyson lite då och då under dagarna. Nån dag ska jag träffa Marie också. Och så kommer nog Alexandra hit och sover över nån dag. :) Och så ska jag eventuellt till stan och ta nån drink hos norrlänningar. :P Haha! Kommer aldrig glömma det tutande tåget som många i vålberg funderade över igår förmiddag. :P

Well. Nu ska jag blåsa håret, klä på mej, ta en kisstur med Kira och sen sova. Upp tidigt imorrn för att gå ner och ta mej en kopp te hos Hanna innan hon åker iväg till jobbet och jag ska kolla till Tyson under dagen. Gäääääääääääääsp! :P

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva längre. Allt bara är så tomt och jag får inte fram nått av att trycka på tangentbordet.

Igår gick jag, Hanna, barnen och hundarna till Öob. Det var skönt att röra lite på sej. Sen när vi kom hem så följde dom med in och skulle väga lilla Tyson på min våg. Gick bra och en stund senare så small det i vardagsrummet. Kira gick på Nemo. Jag fick panik och slet bort Kira därifrån. Nemo klarade sej bra men fick in en klo brevid nosen på Kira och en glo precis i ögonvrån på henne. TUR att han missade ögat! Så jag blev nerblodad på armen av Kira. Fick ner henne på golvet och fick henne att lugna sej lite. Hanna fick ta fram munkorgen så jag hade en chans att ta Nemo. Tog Nemo och skulle gå med han till köket så han kunde vara på högre höjder där hon inte kom åt honom. Även om hon hade munkorg. Kira flög upp igen och Nemo lyckades klättra på dörr och lister i panik så det flög iväg en dörrlist och en massa flisor. Fick stänga in Kira i badrummet så hon skulle lugna sej och Nemo fick slappna av lite. Men jag höll masken med tanke på barnen som var här. Ville inte bryta ihop för barnen så dom kanske skulle bli ledsna eller så. Men som tur var så gick allt så fort och dom förstog att det bara var Kira som var dum och svartsjuk på att alla brydde sej om Nemo så dom var det iaf ingen fara med som tur var!

Sen på kvällen kom allt ikapp mej. Har varit helt tom och ångesten har varit så jobbig att jag kan ta på den ända sen igår kväll. Jag kunde inte somna inatt och såg att klockan blev 2, 3, 4, 5 osv osv. Till slut fick jag vila en sväng idag på förmiddagen. Men ångesten har inte gett sej för det. Jag har sysselsatt mej med disk, plocka lite, duschat hund och sett på skit serier på datorn och tvn för att inte tänka för mycket. Jag hoppas verkligen att jag somnar lättare inatt så jag slipper den natten en gång till. Jag har verkligen ingen lust att ha det såhär! Jag vill bara vara okej. Frisk. Att allt ska bli bra. Men hur skulle det kunna bli så? Det fattas SÅ mycket. Morfar. Jenni. Ett bra jobb. En lägenhet på ett bra ställe. Ordning. Möbler. Ett liv. Vänner som NÅN gång kan tänka sej att höra av sej. Jag får väl bara finna mej i att ha det såhär lääänge framöver. Kul! Får iaf hem en ny liten kompis snart att överösa med kärlek och att ta hand om. Jag får helt enkelt förgylla mitt liv med djur. Tur att denna inte tar sån stor plats. Ett litet terrarium med en liten polare i. Nyfikna va? :P






Det är iaf tur att jag har min älskling! <3

Städar, diskar, städar, diskar, städar.............. Glömde jag nämna att jag städar? :P Uj! Det behövs verkligen och nu är det storstädning på gång. Jag måste få ordning på mitt plejs så jag får ordning i min själ. Av alla får man höra att man mår bättre psykiskt om man har det rent och städat hemma. Så jag får väl låta svetten drypa och få ordning här. Det är inte så att jag har det sådär snuskigt vidrigt och att det är en hälsofara. Det är bara "lite" hårigt och lite saker som ligger överallt. :P Men det är absolut inget som gör att djuren "råkar illa ut" eller så. :)


Drog iväg på en spontanfylla med grannen i torsdags också. Ibland funkar det att dränka sina sorger lite. Träffade kul folk på ankan. Sen efterfest till strax efter 5 på fredagmorgonen här i vålberg. Jo jag var lite mör dagen efter. Men det gick okej på gravsättningen ändå. Det kändes fel att hon var där i. För det är hon inte. Hon är ju med oss hela tiden. Hon satt ju på muren brevid och tittade på oss och firade sin födelsedag med ett glas vin. Det var tufft. Men jag överlevde.


Nu börjar man istället få ångest över andra saker. Jag börjar känna av längtan efter mänsklig kontakt. En pojkvän att träffa ibland och kramas med. Att få dela livet med. Och då kommer ångesten över vad som är felet på just mej. Är det nått konstigt med mitt ansikte? Fel färg på håret? Fel frisyr? Är jag verkligen så tjock? Har jag för mycket tatueringar? Eller piercingar? Eller är min personlighet fel? Vad är det egentligen som gör att det ska vara så himla svårt för just mej att få en pojkvän? Jag vet folk som går från partner till partner utan en paus emellan. Själv sitter jag här och ska vara glad om jag får en kram av en kille en gång i halvåret. Jag skulle vilja fråga nån vad jag gör fel. Men det känns bara jävligt dumt.
Drömde om han inatt igen. Att vi kramades och jag försökte få dej att bli min. Men som det senaste året drygt så var du lika svår att få på fall i drömmen som i verkligheten. Detta lär vara en gåta länge. Tills dess är jag iaf glad att jag har mina 2 katter, hunden och vännerna.


Och nu ska jag gå över till en av dom. Det vankas film och nachos hos grannen. Inte fel, inte fel! :)