LouiseBailey

Jag vet inte vad jag känner. Om det är tomhet. Hat. Kärlek. Besvikelse. Jag kan inte sätta fingret på det. Jag vet bara att det är tomt. Tomt på känslor. Imorrn blir ännu en dag att sitta ut tiden och dö av värme om yr.no håller vad dom lovat. Fredag kommer bli en dag jag aldrig vill vara med om. En dag jag aldrig trodde skulle komma. Inte nu. Eftersom det var en sluten begravning så kommer vårat hej då nu. Först nu på fredag får vi säga hej då "på riktigt". Men det kommer ALDRIG ersätta det hej då vi kunde ha fått säga innan hon gav sej iväg.


Jag är tom.


Jag vet inte om jag vill göra det. Jag vet inte om jag kommer orka alls. Men jag tror att jag kommer ångra mej om jag inte går dit. Trots att jag får gå hem i solglasögon där tårarna rinner bakom. Jag vill lägga något fint där. Som present. Det är hennes födelsedag. Dagen hon skulle ha blivit 23 och firat med familj och vänner. Istället kommer hon att sitta på muren brevid sin far och tycka att vi inte ska vara ledsna på hennes födelsedag. Det kommer bli en stor dag. Tuff. Jobbig. Hård. Fruktansvärt smärtsam. Men vi ska ta oss igenom det tillsammans. Du ska få fina saker älskade. Önskar mer och mer för varje dag att jag bara kunde få ett sms. Ett samtal. En kram. Få se dej le. Få höra din röst.


Kom tillbaka!