LouiseBailey

Nu var det ett tag sen igen. Har inte riktigt haft lusten att gå in här och klottra på ett tag. Passar på medans tvättmaskinen centrifugerar. :P

Har nu fått hem lilla godingen Tyson till oss. :) ska ha honom tillfälligt bara tills husse och matte kan kastrera honom. Men Kira och han är ju bästa kompisar så det blir skönt för dom att få sällskap av varandra. :) nemo är dock skitförbannad och håller sej mest uppe på kylskåpet. :P

På nyår ska vi alla vara hemma och mysa istället för att härja och ha oss. Ska bli en massa mys och gott så vi klarar oss nog. :) däremot hade det ju varit trevligt med mänskligt sällskap under kvällen. Nån som känner sej manad? :P

Har varit en bra dag idag trots att jag vaknat och somnat hela natten och har åkt på en nackspärr som heter duga.

Vaknade och gjorde iordning tvätten för att börja tvätta. Det knackade på dörren och där stog brevbäraren med ett paket. Öppnade som om det vore julafton redan och såg den grymt snygga klänningen. Såg även ett litet paket till och undrade vad sjutton detta kunde vara. Öppnade det och såg ett mobilskal med en döskalle och massa bling bling. Och ett julkort. Jag visste inte om jag skulle gråta eller skrika rakt ut. Så sjukt underbara människor! Har ju knappast gjort nått för att förtjäna så fina grejer så det värmer verkligen i hjärtat. TACK igen Malin och Anne-Lie! Ni är underbara!! :)

Sen tvätt och allt på g och städa. Ringde soc som meddelade att jag hinner få pengar innan jul. Pratade även med henne om kuratorn jag börjat hos. Världens bästa kurators! Hon träffade så klockrent på saker jag aldrig ens tänkt på. Henne kommer jag fortsätta hos!

Adam gav mej livstecken också och förhoppningsvis får han pengar idag så han kan komma och hälsa på imorrn. Har inte sett han på över 2 veckor så gissa om jag saknar honom! :P

På väg in och ska möta lillebror nu. Sen Willys och köpa nått gott att tugga på ikväll. :) han ska sova över till imorrn. Han saknade mej, Kira och nemo så självklart får han komma och umgås. :) det är verkligen storasysters pojk det! :)

Jag. Orkar. Inte! I förrgår (den 11e) hade du varit ifrån oss i 6 månader. Jag kan fortfarande inte förstå det och jag väntar fortfarande på ett livstecken. Men det kommer aldrig komma. Jag går i bitar. Kom tillbaka fina du! Jenni <3


A, jag behöver dej nu!

Gillar att du som fortsätter kommentera uppenbarligen känner min hund bättre än vad jag gör. Och du var inte iq befriad sa du?! Hahahaha så jävla korkad! Sluta vara så jävla feg med att vara anonym istället och stå för vad du säger. Annars kan du ösa ditt bullshit över nån annan, tack! :)


Var iväg och bytte sladden till datorn också så nu kommer jag kunna använda den igen. Varit helt utan sen i lördags kväll. Inga filmer, inget spelande osv. Hujedamej! :P mötte upp mamma och lillebror på bergvik också. Ville ha pepparkakor som dom bakade i lördags för mamma fick kompresser och mer sårtvätt av mej. Men lillasyster ville tydligen spara dom så jag fick nöja mej med deg och tillbehör. Så ikväll ska det bakas pepparkakor hemma hos mej. Spännande helt själv med 2 pälsbollar. Men men. Lär bli gott sen. :) nybakade pepparkakor och mys i soffan i mörkret med några tända ljus. Inte helt äckligt kanske. :P

Så kluven. Vet verkligen inte vad jag ska göra. Det var knappt så jag kunde få tårarna att sluta forsa medans jag och Kira fotades idag. Nu under kvällen blev det jobbigt igen. Jag kan verkligen inte bestämma mej för om jag ska låta henne få somna in och slippa allt om hon ändå inte mår bra. Å andra sidan så kan det ju gå att jobba med henne så hon mår bättre. Jag har aldrig behövt ta ett sånt här beslut och jag hoppades att jag skulle slippa. Jag vet verkligen varken ut eller in längre. Jag önskar bara att det vore lättare. Att detta aldrig hänt.

Du ditt fega patetiska lilla kryp som kommenterade och skrev att jag har en rottweiler som status kan erkänna vem du är eller hålla din käft jävligt stängd! Hade jag velat ha en hund för status så hade jag valt nån "kamphund". Så öppna för Guds skull inte käften om du är så jävla iq befriad att du kommer med en sån sak. Det finns verkligen idioter till allt!

Vilken dag! Det började bra även om jag vaknade tidigt. Upp och åt frukost till melodikrysset. Kira var duktig och lyssnade direkt jag sa åt henne att gå ur köket när vi åt. Annars trotsar hon gärna.

Sen kom nyheterna runt 11.30 och då exploderade det i hallen. Vi hörde skrik och jag har nog aldrig varit så snabb ut ur köket. Slängde mej på Kira och stoppade händerna i käften för att bända isär och få bort stackars Elsa. Elsa hade kommit för nära matskålen och Kira smög sej på henne innan det small. Jag fick en black out och tänkte bara "få isär käftarna och få loss hunden". Jag tänkte aldrig på att hon kunde bita av mej fingrarna. Jag minns inte ens om jag skrek eller bara agerade. Tydligen skrek jag. Jag kommer ALDRIG glömma mammas hund där hon satt i käftarna på Kira och bara skrek allt vad hon orkade. Jag kommer aldrig glömma rädslan i Elsas ögon medans jag bände isär kiras käft. Jag kommer aldrig glömma hur fruktansvärt skärrad hon var efteråt.

Jag kastade ner Kira på golvet och gav henne en utskällning utan dess like. Hon låg kvar ett tag innan det brast för mej och jag kastade in henne i lillebrors rum. Gick och kollade Elsa och hon bara skakade och ville inte gå nära nån. Återigen kommer jag aldrig glömma rädslan i hennes ögon. Vi fick in henne i badrummet, la henne på handduk och la ett par över henne för att få upp värmen och lugna henne. Mamma såg 4 hål och gav sej iväg för att handla grejer. Sår tvättades, hon fick mediciner hon inte tyckte smakade godis och låg kvar i högen av handdukar. Hon lugnade till slut ner sej och hamnade i chock. Vi bäddade åt henne i köket där hon fick vila medans alla julpysslade och Kira låg instängd och förstog inte riktigt vad som hände. Hon vaktade ju bara sin mat men det gick fel. Kira var lugnet själv direkt efter och visade inget "sug" efter att ha tag på Elsa igen.

Under all denna tiden har jag hunnit leta runt och pratat med folk om avlivning. Jag hade bestämt mej. Jag fick då veta av väldigt många att jag inte behöver avliva henne och kan jobba på detta. Så tankarna går runt runt nu och jag vet varken ut eller in. Jag tror att jag kommer ha kvar henne och verkligen lägga ner ALLT jag kan nu på att jobba med henne. Jag insåg idag att jag har låtit henne ta för mycket plats hemma och med mej. Det gör man inte med en 45 kg rottweiler. Hon är ju nu fruktansvärt stark både fysiskt och psykiskt. Så nu är det verkligen andra bullar!

När vi skulle åka hem så fick dom hälsa lite med munkorg och koppel på Kira för att ta det säkra före det osäkra. Alla var lugna och Kira satte sej och sen la hon sej ner. Jag satt på golvet och försökte locka dit Elsa för att Elsa skulle förstå att Kira inte ville henne illa egentligen och att hon faktiskt är snäll. Hon närmade sej men höll sej lite på avstånd. Men hon gick förbi och runt Kira Max en halvmeter ifrån så det var inte så att hon sprang och blev helt tokig. När vi skulle gå ut genom dörren så hälsade dom nos mot nos och det var lugnt. Kira nosade på ena såret på Elsas hals och Elsa stog kvar och lät henne kolla vad hon hade orsakat. Så även om dom inte var bästa vänner efter så gick det an att ha dom hyfsat nära varandra utan att Elsa blev livrädd igen.

Elsa blev ju attackerad av 2 kamphundar för 2,5 år sen där mamma bor. Det gick värre då med mer skador på Elsa och Elsa vågade inte gå i närheten av platsen ute där det hände på VÄLDIGT länge. Så hon är verkligen en kämpe som klarar detta och vågade gå nära Kira innan vi åkte. Nu blir det dock att hålla isär dom helt eftersom Elsa är 10 år och vill nog ha lugn och ro den tiden hon har kvar.

Jag har aldrig varit såhär kluven och mått såhär dåligt. Jag ser ut som att jag har blivit grovt misshandlad efter allt gråtande och jag har ont i huvudet, kroppen, hjärtat och själen. Jag vill så gärna ge henne en chans att få bli stabil och ha det bra med tanke på hennes bakgrund. Men ändå funderar man ju på om det är snällast mot henne att låta henne slippa allt. Mamma och moster hade pratat med deras morbror som jobbat mycket med djur och speciellt problemhundar och misshandlade hundar. Och t.o.m han sa att jag skulle ge henne en chans. Ska se om jag kan åka och prata med honom mer ordentligt om det. Han har verkligen koll och pondus utan dess like.

Så nu får jag väl fira jul hemma själv med Kira och nemo eftersom Elsa kommer vara med resten av familjen. :/

Haha smidig kommentar! Frågan var om jag aldrig jobbar.

Om du som kommenterade testar att läsa lite så ser du att jag är sjukskriven. Så nej jag jobbar inte.