LouiseBailey

Var till läkaren idag. Hade ont i magen och var nervös. Mest för att han kanske inte skulle förstå och ge mej rätt hjälp. Väl inne diskuterade vi allt. Jag drog upp allt som om det var en massa skräp som bara ruttnat i mej i flera flera år. Det kändes okej att dra upp allt ändå. Så vi kom fram till att jag inte kan arbeta som det är just nu. Och jag ska bärja med rehabilitering och KBT. Bli utredd en gång för alla och få rätsida på allt ruttet skräp. Få rätt behandlig och mediciner. Hoppas inte allt tar för lång tid så jag ska behöva krypa ur mitt eget skinn allt för länge innan jag känner mej okej. Men för en gångs skull ser jag faktiskt ganska ljust på framtiden. Även om det kommer dyka upp många hinder och annat skit på vägen.

Jag är iaf jävligt glad för att jag har mina älsklingar hemma. Jag vet inte vad jag hade gjort utan Kira, Nemo och Leah. Dom ger mej liv och jag skulle aldrig kunna lämna dom. Nemo som alltid ligger brevid mej eller på mej i sängen och myser, Leah som alltid är lika glad när man kommer in i köket och badrummet. Och Kira som kan komma och lägga huvudet i mitt knä, pussa mej på benet eller bara busa på golvet och få mej att skratta. Jag kan inte vara mer nöjd över att jag har just dessa djuren och att jag bestämde att Kira skulle få stanna.






Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuss mamma! <3