En helt okej dag
Sen iaf körde jag på med jobbet. Var ganska lugnt och skönt. Fick sms av David som undrade om jag inte kunde ta med stora snälla björnen och fika nån dag. :) Blev jävligt glad över att få sms av nån någon jäkla gång om att nån ville ses. Extra kul var det ju att det var David som jag inte har sett sen i början av hösten förra året. Och vi har haft jäääävligt kul ute och festat! :) Så han är en sån där prick man vill umgås och prata med. :) Så på fredag blir det fika i stan och slänga med Kira för Kira ville han minsann träffa och Kira tycker ju om honom också så det kan bli kul för henne att få träffa honom igen. :) I helgen blir det nattpass hela helgen. Iaf fre och lör. Sön blir det kväll. Har minst ett pass varje dag. Hoppas hoppas detta jobbet kommer göra att jag klarar mej utan soc. Vore feeeeeeeeeeeeettnaaaaaaaaaaaaajs! :D
Så trots ett par helvetesdagar efter jobbiga besked och att jag förlorat någon jag verkligen kunde tänka mej att leva mitt liv med så har denna dagen varit helt okej ändå.
Ursäkta mitt trötta jävliga fejs. Jag var helt enkelt hemskt trött när bilden togs. :P Sen så ser det värre ut på bilden än vad det gör IRL under mina ögon. :P
UP YOURS!
Allt gick åt helvete med A och det hade jag väl kunnat räkna med från början. VARFÖR skulle nått gå bra och fortsätta vara bra?! Nej dom fick som dom ville så nu blir det inget mer där. Hoppas ni är nöjda nu äntligen!
Jobbar och sliter. Denna och 3 veckor framåt har jag minst ett pass varje dag mån-sön. Hoppas på finfin lön i juni så jag kan be dom på soc dra dit ingen vill åka och kunna känna att jag tjänat ihop alla pengar jag lever för själv. :) Om en månad drar jag och Kira till sthlm över helgen också. Umgås med världens bästa Andrea och fjantweilern Puff och lillfisen. :) Ska bli så jävla skönt att bara komma härifrån en helg för nu spyr jag fanimej på ALLT i det här äckliga länet! Andrea tycker att jag ska ta mina kampdjur och flytta till sthlm. We'll see. Har ju inte mycket att hämta här längre ändå. :(
Anyways. Det är som det är och det blir vad det blir. Jobb till 01 och sen blir det soooooooooooooooova i mina nytvättade sängkläder och sova riktigt gott tills det imorrn blir jobb igen 12-17. Detta jobbet trivs jag med och det är jävligt kul! Jobbar jävligt olika. Dag, kväll, natt, ända fram till morgonen osv. Väldigt varierat. Och jag jobbar via telefon hemifrån. Eftersom jag har varit sjukskriven en längre tid så skulle jag inte må bra av att kastas ut å en arbetsplats bland en massa folk hela dagarna. Och nu kan jag ju ta hand om Kira samtidigt och slippa tänka på det. :) Underbart! Hoppas hoppas det går bra bara så jag tjänar så jag klarar mej! :) Men jag har fått beröm av chefen för en bra start så jag håller tummarna. :)
Och TACK världens bästa mamma för all hjälp idag med att hämta saker i stan! :) Hoppas kycklingen du fick som tack smakar gott! :) Vad skulle jag göra utan min mamma? Nej usch det vill jag inte tänka på. :P
Taking a break
Nemo är Nemo och det är som vanligt med honom. :P
Kira är nu mest tagen av värmen och ligger på golvet hela tiden och tycker inte att livet är jävligt skit kul. Strax över 30 grader i stort sett hela tiden plus 2 fläktar på max dygnet runt. AWESOME! Ska inte klaga på värmen så för jag kan ju leka nudist hemma och ingen ser mer jag tycker jävligt synd om min stora, svarta, håriga rottweiler som knappt orkar resa sej för att äta och dricka. Kommer bli en tuff sommar detta.
Imorrn blir det några ärenden i stan och kanske träffa Hanna & co. Sen jobb 22-04. Lördag ska vi förhoppningsvis iväg med Kira och Curt och bada ute. Dom godingarna älskar ju varandra och det skulle vara kul att se dom bada ihop. Tokvovvar! :) Sen jobb 20-04. Sön blir det mest blääää och jobba 17-22. Helt okej och jag hoppas på mycket jobb. :)
Nu ska jag fortsätta pimpla fun lights nya saft med fläderbär och citron. SÅJÄVLAGOTTSÅJAGDÖÖR!! Med massa is i såklart. :D Och se Revenge. Helt okej svettig torsdag. :P
Att ta sej upp ur det mörka
Tänk att få må bra. Bara en dag utan att ångesten kommer ikapp och man bara vill gråta och skrika rakt ut. Jag inser att allt bara faller och inget reser sej och blir bra igen. Man känner för att bara ge upp. Ge upp det dåliga måendet och få frid. Men jag skulle inte klara det. Ångesten har kommit ikapp när jag ska ha ringt läkaren om att prata om mediciner och att det jag har nu inte räcker. Måste verkligen göra det på måndag innan jag går ner mej helt. Suck!
Bara en bra dag. Är det verkligen för mycket begärt?
Erase me
Dagarna man bara vill glömma och försvinna blir bara fler och fler. Jag vill inte att det blir fler såna dagar och jag önskar att jag kunde styra det. Imorrn kan bli en okej dag då jag får reda på om jag får ett jobb jag sökt. Vad för jobb det är kommer ni inte få veta oavsett. :P annars är allt bara tungt. Inget intresse alls för nånting finns det längre. Allt är bara tungt och hårt och jag önskar att jag kunde dra täcket över huvudet och vakna upp lagomt till lördag. Då blir det upp och fira mormor men så blir det ju även då familjen ses närmast 4årsdagen sen morfar gick bort. Snart är det ett år sen Jenni lämnade oss också. Jag gillar inte allt som kommer upp till ytan nu och jag kommer ha en tuff månad framför mej. Hoppas bara läkaren kan förstå mej så jag får hjälp just nu innan jag går under. Tur att jag har Kira ändå som får upp mej några gånger under dagarna. Usch jag hatar verkligen detta!
Räcker det inte snart?
Orkar inte med fler såna här perioder. Det drar all kraft ur mej och jag orkar knappt ta hand om djuren. Ringa om ny tid till kuratorn blir. Även ny tid till läkaren för förlängning av sjukskrivningen och se om man kan sätta till nån medicin så jag slipper detta. Efter ett bra tag med samma skit så blir man faan nästan immun mot skiten. Suck! Tänk om den dagen kunde komma då jag mår bra utan mediciner. Tänk om. Den dagen är väldigt långt bort om den kommer alls.
Nån som vill byta?
Hatar verkligen såna här perioder! Har legat vaken hela natten och tankarna har bara gått runt runt. Satte mej precis på bussen hemåt. Och jag har nog aldrig känt mej så oönskad nånstans. Som att jag egentligen inte borde ha åkt dit och som att inget intresse finns kvar. Jag tänker säkert för mycket som vanligt. Men nu har jag verkligen en stark magkänsla om att nått är fel. Så vi får se om det bär söderut nått mer. Jag hoppas ju som vanligt men jag ska inte hoppas på nått egentligen märker jag. Vill bara hem till min säng nu och sova bort alla hjärnspöken. Sen in till stan till ortopeden på återbesök. Hoppas på besked att jag får börja träna snart.
