Cleaning up my soul
Städar, diskar, städar, diskar, städar.............. Glömde jag nämna att jag städar? :P Uj! Det behövs verkligen och nu är det storstädning på gång. Jag måste få ordning på mitt plejs så jag får ordning i min själ. Av alla får man höra att man mår bättre psykiskt om man har det rent och städat hemma. Så jag får väl låta svetten drypa och få ordning här. Det är inte så att jag har det sådär snuskigt vidrigt och att det är en hälsofara. Det är bara "lite" hårigt och lite saker som ligger överallt. :P Men det är absolut inget som gör att djuren "råkar illa ut" eller så. :)
Drog iväg på en spontanfylla med grannen i torsdags också. Ibland funkar det att dränka sina sorger lite. Träffade kul folk på ankan. Sen efterfest till strax efter 5 på fredagmorgonen här i vålberg. Jo jag var lite mör dagen efter. Men det gick okej på gravsättningen ändå. Det kändes fel att hon var där i. För det är hon inte. Hon är ju med oss hela tiden. Hon satt ju på muren brevid och tittade på oss och firade sin födelsedag med ett glas vin. Det var tufft. Men jag överlevde.
Nu börjar man istället få ångest över andra saker. Jag börjar känna av längtan efter mänsklig kontakt. En pojkvän att träffa ibland och kramas med. Att få dela livet med. Och då kommer ångesten över vad som är felet på just mej. Är det nått konstigt med mitt ansikte? Fel färg på håret? Fel frisyr? Är jag verkligen så tjock? Har jag för mycket tatueringar? Eller piercingar? Eller är min personlighet fel? Vad är det egentligen som gör att det ska vara så himla svårt för just mej att få en pojkvän? Jag vet folk som går från partner till partner utan en paus emellan. Själv sitter jag här och ska vara glad om jag får en kram av en kille en gång i halvåret. Jag skulle vilja fråga nån vad jag gör fel. Men det känns bara jävligt dumt.
Drömde om han inatt igen. Att vi kramades och jag försökte få dej att bli min. Men som det senaste året drygt så var du lika svår att få på fall i drömmen som i verkligheten. Detta lär vara en gåta länge. Tills dess är jag iaf glad att jag har mina 2 katter, hunden och vännerna.
Och nu ska jag gå över till en av dom. Det vankas film och nachos hos grannen. Inte fel, inte fel! :)
Drog iväg på en spontanfylla med grannen i torsdags också. Ibland funkar det att dränka sina sorger lite. Träffade kul folk på ankan. Sen efterfest till strax efter 5 på fredagmorgonen här i vålberg. Jo jag var lite mör dagen efter. Men det gick okej på gravsättningen ändå. Det kändes fel att hon var där i. För det är hon inte. Hon är ju med oss hela tiden. Hon satt ju på muren brevid och tittade på oss och firade sin födelsedag med ett glas vin. Det var tufft. Men jag överlevde.
Nu börjar man istället få ångest över andra saker. Jag börjar känna av längtan efter mänsklig kontakt. En pojkvän att träffa ibland och kramas med. Att få dela livet med. Och då kommer ångesten över vad som är felet på just mej. Är det nått konstigt med mitt ansikte? Fel färg på håret? Fel frisyr? Är jag verkligen så tjock? Har jag för mycket tatueringar? Eller piercingar? Eller är min personlighet fel? Vad är det egentligen som gör att det ska vara så himla svårt för just mej att få en pojkvän? Jag vet folk som går från partner till partner utan en paus emellan. Själv sitter jag här och ska vara glad om jag får en kram av en kille en gång i halvåret. Jag skulle vilja fråga nån vad jag gör fel. Men det känns bara jävligt dumt.
Drömde om han inatt igen. Att vi kramades och jag försökte få dej att bli min. Men som det senaste året drygt så var du lika svår att få på fall i drömmen som i verkligheten. Detta lär vara en gåta länge. Tills dess är jag iaf glad att jag har mina 2 katter, hunden och vännerna.
Och nu ska jag gå över till en av dom. Det vankas film och nachos hos grannen. Inte fel, inte fel! :)
Kommentarer
Trackback
