Att ta sej upp ur det mörka
Tänk att få må bra. Bara en dag utan att ångesten kommer ikapp och man bara vill gråta och skrika rakt ut. Jag inser att allt bara faller och inget reser sej och blir bra igen. Man känner för att bara ge upp. Ge upp det dåliga måendet och få frid. Men jag skulle inte klara det. Ångesten har kommit ikapp när jag ska ha ringt läkaren om att prata om mediciner och att det jag har nu inte räcker. Måste verkligen göra det på måndag innan jag går ner mej helt. Suck!
Bara en bra dag. Är det verkligen för mycket begärt?
Kommentarer
Trackback
