Ett hugg rakt i hjärtat
Vilken dag! Det började bra även om jag vaknade tidigt. Upp och åt frukost till melodikrysset. Kira var duktig och lyssnade direkt jag sa åt henne att gå ur köket när vi åt. Annars trotsar hon gärna.
Sen kom nyheterna runt 11.30 och då exploderade det i hallen. Vi hörde skrik och jag har nog aldrig varit så snabb ut ur köket. Slängde mej på Kira och stoppade händerna i käften för att bända isär och få bort stackars Elsa. Elsa hade kommit för nära matskålen och Kira smög sej på henne innan det small. Jag fick en black out och tänkte bara "få isär käftarna och få loss hunden". Jag tänkte aldrig på att hon kunde bita av mej fingrarna. Jag minns inte ens om jag skrek eller bara agerade. Tydligen skrek jag. Jag kommer ALDRIG glömma mammas hund där hon satt i käftarna på Kira och bara skrek allt vad hon orkade. Jag kommer aldrig glömma rädslan i Elsas ögon medans jag bände isär kiras käft. Jag kommer aldrig glömma hur fruktansvärt skärrad hon var efteråt.
Jag kastade ner Kira på golvet och gav henne en utskällning utan dess like. Hon låg kvar ett tag innan det brast för mej och jag kastade in henne i lillebrors rum. Gick och kollade Elsa och hon bara skakade och ville inte gå nära nån. Återigen kommer jag aldrig glömma rädslan i hennes ögon. Vi fick in henne i badrummet, la henne på handduk och la ett par över henne för att få upp värmen och lugna henne. Mamma såg 4 hål och gav sej iväg för att handla grejer. Sår tvättades, hon fick mediciner hon inte tyckte smakade godis och låg kvar i högen av handdukar. Hon lugnade till slut ner sej och hamnade i chock. Vi bäddade åt henne i köket där hon fick vila medans alla julpysslade och Kira låg instängd och förstog inte riktigt vad som hände. Hon vaktade ju bara sin mat men det gick fel. Kira var lugnet själv direkt efter och visade inget "sug" efter att ha tag på Elsa igen.
Under all denna tiden har jag hunnit leta runt och pratat med folk om avlivning. Jag hade bestämt mej. Jag fick då veta av väldigt många att jag inte behöver avliva henne och kan jobba på detta. Så tankarna går runt runt nu och jag vet varken ut eller in. Jag tror att jag kommer ha kvar henne och verkligen lägga ner ALLT jag kan nu på att jobba med henne. Jag insåg idag att jag har låtit henne ta för mycket plats hemma och med mej. Det gör man inte med en 45 kg rottweiler. Hon är ju nu fruktansvärt stark både fysiskt och psykiskt. Så nu är det verkligen andra bullar!
När vi skulle åka hem så fick dom hälsa lite med munkorg och koppel på Kira för att ta det säkra före det osäkra. Alla var lugna och Kira satte sej och sen la hon sej ner. Jag satt på golvet och försökte locka dit Elsa för att Elsa skulle förstå att Kira inte ville henne illa egentligen och att hon faktiskt är snäll. Hon närmade sej men höll sej lite på avstånd. Men hon gick förbi och runt Kira Max en halvmeter ifrån så det var inte så att hon sprang och blev helt tokig. När vi skulle gå ut genom dörren så hälsade dom nos mot nos och det var lugnt. Kira nosade på ena såret på Elsas hals och Elsa stog kvar och lät henne kolla vad hon hade orsakat. Så även om dom inte var bästa vänner efter så gick det an att ha dom hyfsat nära varandra utan att Elsa blev livrädd igen.
Elsa blev ju attackerad av 2 kamphundar för 2,5 år sen där mamma bor. Det gick värre då med mer skador på Elsa och Elsa vågade inte gå i närheten av platsen ute där det hände på VÄLDIGT länge. Så hon är verkligen en kämpe som klarar detta och vågade gå nära Kira innan vi åkte. Nu blir det dock att hålla isär dom helt eftersom Elsa är 10 år och vill nog ha lugn och ro den tiden hon har kvar.
Jag har aldrig varit såhär kluven och mått såhär dåligt. Jag ser ut som att jag har blivit grovt misshandlad efter allt gråtande och jag har ont i huvudet, kroppen, hjärtat och själen. Jag vill så gärna ge henne en chans att få bli stabil och ha det bra med tanke på hennes bakgrund. Men ändå funderar man ju på om det är snällast mot henne att låta henne slippa allt. Mamma och moster hade pratat med deras morbror som jobbat mycket med djur och speciellt problemhundar och misshandlade hundar. Och t.o.m han sa att jag skulle ge henne en chans. Ska se om jag kan åka och prata med honom mer ordentligt om det. Han har verkligen koll och pondus utan dess like.
Så nu får jag väl fira jul hemma själv med Kira och nemo eftersom Elsa kommer vara med resten av familjen. :/
