LouiseBailey

Idag har jag varit sådär stolt över min älskling Kira att ögonen tårades och underläppen dallrade. :P

Vi åkte ju till Filipstad hem till mormor igår kväll. Skulle till Hällefors för ett hembesök inför en adoption av en rumänsk hund så vi tänkte sova där för att slippa så himla mycket resa på en och samma dag. Mormor var hos moster så vi hade stugan för oss själva. :) Blev inget Hällefors då jag insåg att tabellerna när man "söker live" är helt åt fanders så det går ingen buss till Hällefors på hela helgen. AWSOME Värmlandstrafik! NOT! Så vi gick upp tillbaka och jag la mej och drog täcket över huvudet och var lagomt skit förbannad och frusen. I Filipstad var det snor kallt och jävligt mycket is. Louise hade inga skor eller kläder för det eftersom det tydligen är stor skillnad bara på 8 mil så hej eskimå! :P

Mormor kom till slut hem och vi satte oss i varsin fåtölj för att glo på tv. Som vanligt hemma hos mormor. :P Senare skulle det till lite käk. Mormors lövbiff med ost (lägg lite ost på ena halvan av lövbiffen och vik den bulelt över så det är ost emellan. gärna ost med lite mer smak, hushållsost är för svag), potatis, kokta morötter och sallad. MUMS! :D Kira visste knappt vart hon skulle ta vägen av allt gott som fanns och satt och hade STEN koll på mormor så fort hon rörde sej i köket. :P Kira fick lite gurka av mej när mormor "snoppade av" en ny och hade sen ännu mer sten koll ifall hon fick nått mer. :P Testade för att se om hon skulle äta ost. Jo då hon åt det. :P Så när mormor hade skivat färdig ost så gav hon Kira en hel skiva ost. Till detta hör då att mormor inte är på den "sidan" av familjen som är djurälskare från topp till tå och hon tycker verkligen att stora hundar är läskiga. Kan helt klart förstå henne eftersom hon inte är van. :P Sen hade mormor hanterat köttet och Kira ville ju slicka rent mormors fingrar. Men det var däremot läskigare så det gick inte. :P Sen så följde Kira efter mormor heeeela tiden ifall hon skulle få ÄNNU mer gott. :P Så mormor sa "sitt" och Kira satt på stört. Då gav mormor henne en gurkskiva också eftersom hon satte sej. :) 2 gånger på HELT eget bevåg gav hon Kira nått gott och jag är fortfarande chockad fast det var några timmar sen nu. :P Sen när hon fixerade sej på nått under fåtöljen jag satt i så reste sej mormor, gick mot oss och med den pondusen hon har försökte hon få ordning på Kira och bryta fixeringen. :P Hon buttade på Kira, sa till Kira att både sitta och ligga och det var som att hon hade känt Kira i flera år. :P


Så iom att mormor inte gärna träffar stora hundar alls så är jag FRUKTANSVÄRT stolt över att Kira har fått ett så bra förtroende hos mormor och att mormor gillar henne mer och mer! :) Eftersom hon är väldigt stor och grov, har varit i hundslagsmål, är fortfarande osäker på vissa saker och har haft ett rent helvete innan hon kom till mej så förstår jag verkligen att man är försiktig i hennes närhet. Och mormor vet om allt som har hänt och vågade ändå så mycket idag. Så det känns verkligen grymt underbart i matte-hjärtat att mormor litar på Kira så mycket och verkligen gillar henne såpass att hon kommit henne så nära trots hennes "rädsla" speciellt i början. Ååååhhh mattes fina älskade Kira! :)