Loneliness
Det känns som att du har glömt mej och att jag inte är good enough att få hälsa på. Jag har säkert fel. Hjärnspöken you know. Men det är så när man är sjuk. När det är min vardag att bråka med hjärnspökena och försöka vinna emot dom. Hur mycket ska jag behöva tåla? Har inte en toppen dag. Fast när har jag det? Tack gode vem-som-nu-finns för att jag har kira och katterna! Pussar och mys för att inte mamma ska må dåligt. Mina älsklingar. <3
Kommer ha en sådär dag imorrn också. Tvätta, städa och annan skit. In till stan och leta surprise om jag inte gör det på lördag. Lördag äntligen får jag träffa A igen och känna värmen i kroppen och le äkta. Så vitt jag vet så dejtar vi inte ens <än> men jag får väl erkänna att jag hoppas på att det blir nått med han. Han är verkligen en sån kille jag drömt om. Och på lördag ska han firas lite lätt med några. Grabben fyller ju pensionär på söndag. ;) haha nej då. :P
Men även om jag vet att jag är där om 2 dagar så är det tungt ikväll. Och jag kan omöjligt hålla mej högt uppe.
