Höstmörker
Insåg precis att det är oktober. Idag skulle Tompa fylla 22 år. Men han finns inte längre. Så han får fira sin födelsedag med alla andra änglar där uppe idag.
Den 11e har Jenni varit borta i 4 månader. 4 månader av saknad och tomhet. 4 månader har jag varit på väg att smsa eller ringa men har kommit på mej själv flera gånger. 4 månader har jag suttit och läst ditt sista blogginlägg om och om och om igen och väntat på ett nytt. Jag lovar att jag ska besöka dej nästa vecka älskade! <3
Den 20e skulle morfar ha fyllt 70 år. Vi skulle ha firat honom med ett ordentligt kalas och han skulle vara så glad. Men morfar fick bara bli 66 år. Sen lämnade han oss. Den 23e är det 3 år och 5 månader sen han lämnade oss. I nästan 3,5 år har jag varit utan honom. Inte sett honom sova i fåtöljen framför tvn eller hört hans fina röst. Suttit i hans knä fast jag vägt så mycket mer än honom och jag egentligen borde ha mosat honom. 3 år och 5 månader utan hans varma kramar och hans härliga doft. Fy faan vad jag saknar dej morfar! Det gör så ont.
Den 26e är en dag då det kommer vara både glädje och sorg bland oss. Kusin blir stor och fyller 20 och ska börja springa på bolaget. Jag minns ju honom fortfarande som liten. Min älskade "lillebror". Det är tur att jag inte blir äldre. :P Men jo då. Samma dag som kusin fyller ju även jag år. Jo jag fick en kusin i 4 årspresent. :P Så jag fyller 24 denna dag. Ett steg närmare 25. Närmare 30, 35. Ångest och stressig över framtiden? Neeeeeeeeeeeej då. :P Jag sitter ju bara här med mina husdjur och är så singel jag kan bli. :P Men jag har inte dött av det än. :P Men denna dag kommer även tankarna gå till gammelmormor. Skruttiga gamla gammelmormor som lämnade oss på våran födelsedag för ett år sen. Men jag vet att hon har det bra. Hon slapp ligga på ett hem och bara vänta och det känns bra.
Så jag inser att detta kommer bli en tuff månad med både sorg och glädje. Det kommer hända roliga saker men självklart så kommer det tunga dagar. Hösten är på väg med stormsteg och det blir allt mörkare ute. Löven faller av träden i mängder och snart står dom där som nakna pinnar. Gräset skimrar redan av frost och knastrar så härligt när man går på det på kvällarna. I torsdagskväll när jag och Kira kom hem 22.30 så var gräset så fint. Och jag tror att det kommer bli en kanon mysig vinter eftersom Kira lär älska att hoppa omkring i snön och leka. Även om jag kommer få jobba en del med att torka henne och speciellt tassarna så kommer det vara värt det om hon är lycklig. Vilka turer i snön vi ska ha och bara leka och busa. Kira min fina Kira. Min räddare. :) Mitt allt. Min underbara. :)
Den 11e har Jenni varit borta i 4 månader. 4 månader av saknad och tomhet. 4 månader har jag varit på väg att smsa eller ringa men har kommit på mej själv flera gånger. 4 månader har jag suttit och läst ditt sista blogginlägg om och om och om igen och väntat på ett nytt. Jag lovar att jag ska besöka dej nästa vecka älskade! <3
Den 20e skulle morfar ha fyllt 70 år. Vi skulle ha firat honom med ett ordentligt kalas och han skulle vara så glad. Men morfar fick bara bli 66 år. Sen lämnade han oss. Den 23e är det 3 år och 5 månader sen han lämnade oss. I nästan 3,5 år har jag varit utan honom. Inte sett honom sova i fåtöljen framför tvn eller hört hans fina röst. Suttit i hans knä fast jag vägt så mycket mer än honom och jag egentligen borde ha mosat honom. 3 år och 5 månader utan hans varma kramar och hans härliga doft. Fy faan vad jag saknar dej morfar! Det gör så ont.
Den 26e är en dag då det kommer vara både glädje och sorg bland oss. Kusin blir stor och fyller 20 och ska börja springa på bolaget. Jag minns ju honom fortfarande som liten. Min älskade "lillebror". Det är tur att jag inte blir äldre. :P Men jo då. Samma dag som kusin fyller ju även jag år. Jo jag fick en kusin i 4 årspresent. :P Så jag fyller 24 denna dag. Ett steg närmare 25. Närmare 30, 35. Ångest och stressig över framtiden? Neeeeeeeeeeeej då. :P Jag sitter ju bara här med mina husdjur och är så singel jag kan bli. :P Men jag har inte dött av det än. :P Men denna dag kommer även tankarna gå till gammelmormor. Skruttiga gamla gammelmormor som lämnade oss på våran födelsedag för ett år sen. Men jag vet att hon har det bra. Hon slapp ligga på ett hem och bara vänta och det känns bra.
Så jag inser att detta kommer bli en tuff månad med både sorg och glädje. Det kommer hända roliga saker men självklart så kommer det tunga dagar. Hösten är på väg med stormsteg och det blir allt mörkare ute. Löven faller av träden i mängder och snart står dom där som nakna pinnar. Gräset skimrar redan av frost och knastrar så härligt när man går på det på kvällarna. I torsdagskväll när jag och Kira kom hem 22.30 så var gräset så fint. Och jag tror att det kommer bli en kanon mysig vinter eftersom Kira lär älska att hoppa omkring i snön och leka. Även om jag kommer få jobba en del med att torka henne och speciellt tassarna så kommer det vara värt det om hon är lycklig. Vilka turer i snön vi ska ha och bara leka och busa. Kira min fina Kira. Min räddare. :) Mitt allt. Min underbara. :)
Kommentarer
Trackback
