LouiseBailey

Idag har det varit en tuff dag. Vaknade, gick upp, ut med Kira, duschade osv osv. Sen helt plötsligt börjar hon bete sej jätte märkligt och går och slickar på golvet och tuggar i sej allt hon kommer åt. Jag fick dra upp b.la en tjock stickad vante och ett bh band ur halsen på henne. Även plocka ur kattleksaker ur munnen på henne som hon tuggade på. Åt inte upp maten sådär fort som hon brukar men drack ändå mycket vatten. Hon var nästintill okontaktbar när hon som besatt gick runt och slickade på golvet. Ringer mamma i panik, ger Kira vatten med salt. Ringer Roland i panik, sliter med hunden ut och står i kylan och avlider medans hon får äta gräs. Ringer Ann i panik som meddelar att det är nog ingen fara. Vill hon så gärna äta så mycket gräs som hon gjorde så vill hon antingen spy eller stabilisera magsyran. Spytt har hon inte gjort sen dess och nu ligger hon och snarkar värre än en armé med karlar i soffan. Så antagligen ville hon stabilisera magsyran och verkar må bättre nu. Men jag vågade inte ens gå ner och köpa mat till mej själv innan jag såg att hon blev bättre. Hade väl suttit fint att få åka till djursjukhuset med henne i fattiga tider liksom. Självklart hade jag gjort det men det är ju inget man gärna vill. Så med nerverna på utsidan hela dagen har jag mest gått och mått dåligt själv över att inte kunna bota henne på sekunden. Hoppas hon är bra nu igen! Skulle ha varit in till stan till moster idag men jag fick ringa och meddela att jag ville vara kvar hemma och hålla koll på Kira. Jag kan inte annat än älska att min moster är min moster och hur underbar hon är. Hon blev orolig för Kira och hoppades verkligen att det inte var nått farligt. Hon blev också nervig när hon fick höra att hon mådde dåligt. Till detta hör att min moster är ingen djurälskare på den nivån att hon har husdjur själv. En fisk och en dvärghamster är allt jag har sett hos henne. Hon har passat en katt några få gånger också men det är allt. Den enda som haft djur i familjen är jag med katterna och mamma med sin hund. Och mammas hund är nu mer en liten kärring som bara är ungefär. :P Och i söndags när alla var och firade lillebror så berättade hon för mej åter igen att hon tyckte att Kira var så himla fin och att jag verkligen har gjort ett bra jobb med henne. Sen så pratades det önskelistor. Moster undrade vad HUNDARNA önskar sej i julklapp. Hon är för go! Även om hon inte skulle skaffa husdjur själv igen så märks det att hon gillar hundarna och får ett band till dom även om det inte är hennes. Hon verkar tycka att det är lite mysigt att träffa hundar som är fostrade och som är bra hundar ibland. Hon tänker på julklappar till hundarna innan jag ens själv tänkt på vad Kira ska få. Hon är för underbar moster! :)