This nightmare will never end
Jag vill vakna. Eller få höra nya nyheter. Att hon kom igång på sjukhuset och att hon lever. Att hon inte alls har lämnat oss. Eller bara vakna och inse att allt var en hemsk mardröm och att jag sov i flera dagar. Men jag vet att det inte kommer hända. Jag har inte sovit alls och knappt fått i mej lite youghurt med banan. Jag vill verkligen att detta inte ska ha hänt. Att allt snart blir som förut. Att hon hör av sej igen och fortsätter blogga. Att jag får träffa henne mer eftersom hon hade så många år kvar. Men senast jag träffade henne hade vi båda bråttom så vi hann med en kram, hej hur är det, kram och sen hej då. Den dagen sken hon som solen. Hon log och var glad. Jag kommer för alltid minnas det ansiktet.
Var på akutpsyk igår. Har knappt klarat av att vara ensam. Fått åka in till stan för att vara med folk. Inget vidare sällskap då man mest har suttit apatisk och helt tom. Slapp iaf vara ensam igår natt. M kom och höll mej sällskap. Det var konstigt men skönt att ha nån där. Inatt var jag dock ensam. Men fortfarande ingen sömn på flera dagar. Vet knappt vad det är för dag idag? Men jag ska iaf jobba imorrn vet jag. Testa och se om det går. Fick sömnmedicin och atarax igår på psyk. Atarax liksom? Det gör ju mer effekt att trycka i sej alla sockerpiller i en ask med p-piller. Nötter! Jag har knappt klarat mej på sobril och dom ger mej atarax? Aja wtf. Dom tyckte att jag skulle kontakta läkaren i forshaga för mer sobril så han har koll på mej. Dom skulle även skicka dit journalen från psyk. Känns som att den där stackars läkaren i forshaga kommer tro att jag är helt kocko i kolan snart. :P Nej men nu har jag iaf tagit mej en dusch. Kände mej riktigt äcklig och sunkig efter att ha legat i sängen i flera dagar. Ska klä mej och gå bort och hämta mina mediciner eftersom jag inte hade pengar förrän igår eftermiddag så jag kunde inte hämta skiten. Kannske en natts sömn iaf. Det vore.
Sen se om jag tar mej en tripp ut nånstans. Bara nånstans. Klockan är inte ens 14 och det känns som att det snart är natt. Man blir väl smått fuckad när man inte får sova.
Var på akutpsyk igår. Har knappt klarat av att vara ensam. Fått åka in till stan för att vara med folk. Inget vidare sällskap då man mest har suttit apatisk och helt tom. Slapp iaf vara ensam igår natt. M kom och höll mej sällskap. Det var konstigt men skönt att ha nån där. Inatt var jag dock ensam. Men fortfarande ingen sömn på flera dagar. Vet knappt vad det är för dag idag? Men jag ska iaf jobba imorrn vet jag. Testa och se om det går. Fick sömnmedicin och atarax igår på psyk. Atarax liksom? Det gör ju mer effekt att trycka i sej alla sockerpiller i en ask med p-piller. Nötter! Jag har knappt klarat mej på sobril och dom ger mej atarax? Aja wtf. Dom tyckte att jag skulle kontakta läkaren i forshaga för mer sobril så han har koll på mej. Dom skulle även skicka dit journalen från psyk. Känns som att den där stackars läkaren i forshaga kommer tro att jag är helt kocko i kolan snart. :P Nej men nu har jag iaf tagit mej en dusch. Kände mej riktigt äcklig och sunkig efter att ha legat i sängen i flera dagar. Ska klä mej och gå bort och hämta mina mediciner eftersom jag inte hade pengar förrän igår eftermiddag så jag kunde inte hämta skiten. Kannske en natts sömn iaf. Det vore.
Sen se om jag tar mej en tripp ut nånstans. Bara nånstans. Klockan är inte ens 14 och det känns som att det snart är natt. Man blir väl smått fuckad när man inte får sova.
Kommentarer
Trackback
