My star in the night sky
Vaknade. Var seg så in i bänken. Kände att neeeeej jag vill sova minst några timmar till. :P Men det var ju bara att kliva upp och se glad ut medans man försökte vakna till liv av saft. Ändå är det tur att jag alltid snoozar en timme innan jag ska ha en chans att kunna gå upp. Skulle jag bara flyga upp direkt min klocka ringer så skulle jag inte funka under hela dagen. Så det är bättre att snooza, somna om, drömma lite till och få mysa i sängen innan det är dags att kliva upp. :) Imorse mellan 2 snoozningar drömde jag att jag och Jhna stog med papper med dikter som vi skulle läsa för Jennifer när hon kom innanför ytterdörren och väntade. Hon kom aldrig. Sen vaknade jag igen.
Förstår inte detta än. Att jag aldrig kommer få ett hej på msn, inga mer sms, inte få se henne mer, aldrig mer få höra hennes röst, aldrig få se henne le och aldrig få krama henne. Var på jobbet idag. 14.30 när vi skulle ha rast så kom först ena sen andra coachen och frågade hur jag egentligen mådde. Kändes bra att dom brydde sej. Dom förstog. Gick in till chefen och pratade med henne en stund. Ska kolla upp och fixa kurator och ta igen mej ordentligt nu och se sen. Är bara så rädd att bli av med jobbet men det kommer jag inte bli. Bättre att jag tar några dagar till och tar hand om min hälsa. Chefen fick mej lugn och okej innan jag gick därifrån. Kändes bra.
Och precis innan jag klev av bussen hemifrån "imorse" och skulle springa in på hemköp så såg jag en välbekant figur stå och vänta på bussen. Sprang på Jhna och det var underbart. Även om det så bara var i 2 min vi hann säga hej. Kramas. Kramas lite till. En massa fina ord om att vi skulle finnas där och höra av oss om det var nått. Mer kramande. Denna vänskapen känns så otroligt äkta. Ingen dömer, ingen är elak eller nånting annat skit dumt. Vi är så lika på flera sätt. Och jag hoppas att vi kommer vara riktigt nära vänner i många år framöver. Du behövs för mej överallt hela tiden. Du är min axel att gråta emot och min klippa att få stöd hos. Du betyder SÅ mycket mer än du kan förstå trots att vi bara känt varandra i lite mer än en vecka. Never leave me honey! <3
One redhead, one pinkhead. I love it!
Förstår inte detta än. Att jag aldrig kommer få ett hej på msn, inga mer sms, inte få se henne mer, aldrig mer få höra hennes röst, aldrig få se henne le och aldrig få krama henne. Var på jobbet idag. 14.30 när vi skulle ha rast så kom först ena sen andra coachen och frågade hur jag egentligen mådde. Kändes bra att dom brydde sej. Dom förstog. Gick in till chefen och pratade med henne en stund. Ska kolla upp och fixa kurator och ta igen mej ordentligt nu och se sen. Är bara så rädd att bli av med jobbet men det kommer jag inte bli. Bättre att jag tar några dagar till och tar hand om min hälsa. Chefen fick mej lugn och okej innan jag gick därifrån. Kändes bra.
Och precis innan jag klev av bussen hemifrån "imorse" och skulle springa in på hemköp så såg jag en välbekant figur stå och vänta på bussen. Sprang på Jhna och det var underbart. Även om det så bara var i 2 min vi hann säga hej. Kramas. Kramas lite till. En massa fina ord om att vi skulle finnas där och höra av oss om det var nått. Mer kramande. Denna vänskapen känns så otroligt äkta. Ingen dömer, ingen är elak eller nånting annat skit dumt. Vi är så lika på flera sätt. Och jag hoppas att vi kommer vara riktigt nära vänner i många år framöver. Du behövs för mej överallt hela tiden. Du är min axel att gråta emot och min klippa att få stöd hos. Du betyder SÅ mycket mer än du kan förstå trots att vi bara känt varandra i lite mer än en vecka. Never leave me honey! <3
One redhead, one pinkhead. I love it!
So, I lay my head back down.
And I lift my hands and pray
To be only yours, I pray, to be only yours
I know now you're my only hope.
Kommentarer
Trackback
