Make the pain go away

Jag är hemma efter en dag i stan. Jag hade den hemskaste natten på länge. Hade det inte varit för sömnmedicinen jag fick så hade jag inte pallat natten. Jag gjorde inget speciellt. Skulle bädda rent i sängen och lägga mej. Fick en nyhet på msn. En nyhet som jag inte vet om jag tror på än. En nyhet som slutade i blöta sängkläder, förbrukade toarullar och höga skrik. Jag har aldrig skrikit så som jag gjorde igår när jag får en panikattack annars. Hoppas inte grannarna hörde. Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mej till. Jag känner mej stundvis helt apatisk. Stundvis kan jag inte ens stå på benen eller resa på mej. Det får bara inte vara såhär. Åkte in till Tommy för att få sällskap och stöd. Satt mest och stirrade på mina ben medans tårarna rann och jag knappt kunde tänka. Åkte till Linnea och fixade hennes hår. Fick kramar. Det kändes att hon var där för mej. Nu är jag hemma. Ensam med 2 katter. Dom gör ju knappast allt bättre. Det är nu man ska ha en pojkvän. Som kommer hit direkt och bara håller mej i famnen och sover med mej så jag slipper vara ensam. Men nej jag är så ensam man kan vara. Och imorrn ska jag jobba. Med att prata med kunder i telefon. Vet inte om jag klarar det. Men jag kommer åka dit. Skulle jag bryta ihop igen så pratar jag bara med chefen och förklarar läget. Kanske får ledigt ett par dagar för att smälta allt. Om det nu ens behövs. We'll see. 

Nu ska jag äta färskpotatis. Om jag får ner nått. Känns som att jag bara blir äcklad av mat. Orkar inte bry mej om hur jag ser ut osv. Jag är i botten och jag vet inte om jag kommer tillbaka. Hoppas Björn kommer hem på en visit snart så jag får träffa honom också. Jag behöver folk runt om mej som också kände henne. Hoppas jag nån dag snart får träffa Jhna även om vi inte setts förut. Men jag förstår henne. Vill bara kunna få krama henne och säga att jag finns där dygnet runt för henne. Ingen tar detta bra. Och jag känner på mej att jag kommer få ett bryt totalt snart. Bäst att lägga bort datorn och telefonen. Annars har jag inga såna kvar.



Kom tillbaka fina underbara ängel!
Du hör hemma hos oss hjärtat. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0