Hey this life is never fair
The angels that you need are never there.
Jag hatar när allt kommer ikapp mej. Man har haft så mycket att göra i lite mer än ett par veckor nu så jag har knappt hunnit med att duscha, äta och sova. Och nu när jag skar grönsaker till dippen så kom ifatt mej som en smäll i nyllet och slog ut hela mej. Tårarna började forsa, andningen blev ansträngd och jag satt på köksgolvet i panik. Kom till slut upp, röjde undan och satte mej i vardagsrummet. Måste skriva av mej. Jag måste få ut det på nått sätt. Och jag vill inte bara skrika rakt ut för då kommer väl grannarna fundera. Men snart kan jag inte göra annat. Jag vill bara skrika så högt och länge jag kan. Fråga varför. Spola tillbaka tiden och stoppa dej så du hade funnits kvar hos oss idag. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Jag vet inte om jag kommer komma ur det och det är inte kul alls. Jag har tur som iaf har Kira hemma. Hon är underbar när man är på dåligt humör. Jag hade nog varit riktigt långt ner på botten utan henne. Och Emma. Bara ett hej när hon jobbar nere på affären vid mej gör dagarna så mycket lättare. Att hon finns så man kan smsa och höra av sej när som helst. Hon förstår verkligen. Hon var ju kusin med J. Men som sagt. The angels that you need are never there.
Min fina Kira. <3 Och mammas lilla skit Elsa till vänster. :P
Jag hatar när allt kommer ikapp mej. Man har haft så mycket att göra i lite mer än ett par veckor nu så jag har knappt hunnit med att duscha, äta och sova. Och nu när jag skar grönsaker till dippen så kom ifatt mej som en smäll i nyllet och slog ut hela mej. Tårarna började forsa, andningen blev ansträngd och jag satt på köksgolvet i panik. Kom till slut upp, röjde undan och satte mej i vardagsrummet. Måste skriva av mej. Jag måste få ut det på nått sätt. Och jag vill inte bara skrika rakt ut för då kommer väl grannarna fundera. Men snart kan jag inte göra annat. Jag vill bara skrika så högt och länge jag kan. Fråga varför. Spola tillbaka tiden och stoppa dej så du hade funnits kvar hos oss idag. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Jag vet inte om jag kommer komma ur det och det är inte kul alls. Jag har tur som iaf har Kira hemma. Hon är underbar när man är på dåligt humör. Jag hade nog varit riktigt långt ner på botten utan henne. Och Emma. Bara ett hej när hon jobbar nere på affären vid mej gör dagarna så mycket lättare. Att hon finns så man kan smsa och höra av sej när som helst. Hon förstår verkligen. Hon var ju kusin med J. Men som sagt. The angels that you need are never there.
Min fina Kira. <3 Och mammas lilla skit Elsa till vänster. :P
Kommentarer
Trackback
