LouiseBailey

Över ett videosamtal på msn.

Prata ordentligt och inte bara skriva.

Och jag fick se dej.

Då smälte hela jag och jag tror hjärtat antingen stannade eller tog rediga extra skutt.

Det var så underbart.

Pratade om massor och mer därtill.

Grabben frågar och pratar om mej hela tiden.

Rs mamma hade tänkt på mej för nån dag sen.

Och nu har vi pratat hela dagen om en massa grejer.

Vi båda är på väg att ordna upp allt.

Det kanske bara är jag som ser alla tecken?

Jag har en känsla av att det är nu det gäller isf.

Att det är nu det ska bli bra om det nånsin skulle bli det.

Att det är nu vi ska försöka igen och satsa mer än någonsin.

Skumt men känslan av allt är konstig.

Vet inte riktigt hur man ska ta allt och vad man ska tro.

Men framtiden får visa vad som händer som sagt.

Förhoppningsvis kanske vi kan ses snart.

Prata en massa och umgås igen.

Få träffa grabben och ge honom en bamsekram och få det leendet av honom som jag alltid får.

Min lilla grabb. :)

Få gå ner och hälsa på Rs päron och se hur det är med dom.

Och om Purres syster Missy har växt något. :)

Åh vad jag saknar dom.

Fy SJUTTON vad jag saknar dom!

Det var ju min andra familj.

Och jag hoppas att det blir så igen nån dag.

Att det blir jag, R och grabben.

Vad jag skulle må då.

Jag skulle vara hel.

Jag är inte hel.

Jag är knappt en liten bit av mej själv.

Jag är inte hel utan dom.