LouiseBailey

Som sagt så hörde ju en gammal vän av sej.

Så vi sa att vi startar från ruta 0 så får vänskapen växa fram på nytt.

No hard feelings så vi inte kastar onda blickar när vi ska vara på samma färja ett dygn i april.

Känns skönt faktiskt.

Har saknat honom som vän väldigt mycket även om det som hände inte var trevligt alls.

Men jag är över det.

Så det ska bli trevligt på kryssningen att kunna umgås igen som förut.

Färga hår, festa och köra lite wcs. :)

Awsome! :)

---

Sen har jag börjat prata mer med en annan person jag haft i mitt liv.

Där jag själv tog upp kontakten p.g.a en händelse i höstas.

Jag var orolig för personens mående och ville vara där som stöd för jag visste att denna händelsen var bland det jobbigaste som kunde hända just nu.

Och vi har pratat mer och mer nu.

Mest allmänt om hur det går osv och hur framtiden ser ut.

Jag kan inte annat än tycka att det är underbart att den här personen har så mycket på gång och verkligen styr upp sitt liv på flera bra sätt.

Och bara små saker kan få mej att sakna den här personen så fruktansvärt mycket.

Nu när jag vet att den här personen tar tag i saker och har grymma planeringar för en snar framtid så vet jag faktiskt inte om jag skulle tacka nej till en andra/sista chans.

Jag skulle nog tacka ja MEN umgås längre innan och verkligen börja från start.

Det känns SÅ fel att sakna den här personen och nästan bara att prata med honom.

Jag vet att dom flesta skulle reagera om dom visste om det och tycka att jag är dum i huvudet eller nått.

Men mitt hjärta är där även om jag försöker tro att det inte är så.

Jag trodde att mitt hjärta var nån annanstans nu dom senaste veckorna.

Men det var nog bara en fix idé jag fick för att komma över det gamla.

Men det går inte.

Mitt hjärta är kvar det det är och jag kan inte glömma allt.

Det är väl lika bra att erkänna för sej själv att det är så det är.

Men jag vet inte om hans hjärta är på samma ställe.

Jag har ingen aning.

Jag vet bara vart mitt hjärta är.