LouiseBailey

Är på lite bra humör ändå även om jag har hunnit med att gråta och vara arg idag.

Har pratat massor med R idag.

Och det har saknats, skrattats och gråtits.

Vi kom in på olika samtal om allt gammalt.

Jag fick veta att det fanns känslor kvar och att det inte verkade helt omöjligt för en andra chans.

Jag vet inte riktigt eftersom det var på msn och vi inte har pratat så länge sen allt i somras.

Så vi får se om jag åker dit nån dag och vi kan prata mer ordentligt.

Men jag inser mer och mer vad jag vill.

Jag saknar dom så fruktansvärt mycket och det känns ändå konstigt att erkänna det för mej själv.

Eftersom jag har försökt förtränga det och tro att jag kommit över allt.

Men det har jag absolut inte.

Jag saknar att jag var hans baby, älskling och hjärta och allt han kallade mej.

Alla planeringar vi hade för framtiden om dom mest konstiga men underbara saker.

Jag saknar att se hur allt förändrades när vi gjorde iordning i lägenheten och vi med det ändrades som personer när det blev så mycket fräschare.

Jag saknar den lilla grabben så fruktansvärt mycket som kallade mej mamma och då inte bara en gång.

Som sa bara nån vecka efter vi blev tillsammans att jag och pappa skulle gifta oss.

Vilket R också hade sagt men aldrig till grabben så det kom han på själv.

Jag saknar hur vi umgicks och hur bra vi hade det när vi hade det bra.

Jag saknar tillfällena i köket när vi stog och lagade mat och medans vi väntade på något på spisen så stog vi och bara kramades.

Jag saknar att jag såg mej som hans och att jag såg han som min.

Att det var vi 2 och ingen kunde förstöra det hur mycket dom än försökte.

Jag saknar allt och det är tufft.

Men vi får se.

Framtiden avslöjar vad som händer.