Räcker det inte snart?
Okej livet är inte alltid så långt och lätt att leva som kan skulle kunna hoppas.
Livet kan bli alldeles för kort om något händer.
Det kan hända något så plötsligt.
Man kan mista folk så jäkla snabbt och plötsligt att det är skrämmande.
Morfar gick för 2,5 år sen ungefär.
Vilket tog på mej fruktansvärt hårt och jag har fortfarande inte förstått det.
Jag kan inte förstå det.
Nu börjar hösten komma igång.
Gammelmormor gick över på min och kusins födelsedag.
Det var inte alls trevligt men hon var knappast ung.
Sen kommer dom man blir riktigt chockad över.
Tompa gick i november och nu fick jag veta att en gammal bekant precis har gått bort.
Tompa var 2 år yngre än mej och Sebba lika gammal som mej.
Sebba umgicks man med lite för lite mer än 10 år sen när man precis börjat hänga i Grums med syrran.
Glömmer aldrig vad han ropade om en annan kille när vi var uppe vid en kyrka och hängde.
Nu är han borta.
Likaså Tompa som jag spenderat i stort sett hela sommaren med när jag var tillsammans med Robin.
Räcker det inte snart?
Behövs det verkligen fler där uppe?
Behövs det verkligen fler där uppe?
Kan dom inte ta andra som jag inte vet vilka det är?
Måste allt hända samtidigt.
Men det ligger en bra grej i det också.
Man inser hur fort livet kan ta slut och att jag måste ta hand om och träffa mina nära oftare.
Flyttar på söndag och sen har jag nära till Grums så jag kan hälsa på syrran och töserna.
Mosters lilla fisar Savannah, 2,5 år och lilla Jelina som kom för inte ens en månad sen. :)
Och vännerna man väl har måste man vårda.
Jag skulle verkligen inte klara en till inom en snar framtid.
Då skulle jag gå under totalt.
Snälla det räcker nu.
Kommentarer
Trackback
