LouiseBailey

2 dagar med bara skit.

Man blir nobbad där man hoppades på nått.

Well vi får se framöver.

Och hur mycket man än vill så går det inte att lägga undan verkligheten och glömma det.

Det har inte gått en sekund sen beskedet utan att jag har tänkt på Tompa.

Det är så sjukt att man inte riktigt vet hur man ska reagera alls.

Vem försvinner näst egentligen?

Det kan vara exakt vem som helst.

Och det är det som är det sjuka.

Imorgon kan det vara en annan väns tur eller en familjemedlem.

Man vet aldrig och det kan komma utan att man blir förberedd.

Jag kan helt enkelt inte förstå att jag aldrig kommer se denna killen igen.

Och det gör ont att veta att man inte kan göra nått åt såna här saker.

Jag förstår inte.

Varför straffas folk såhär?

Fruktansvärt!

---

Måste slänga tankarna på annat nu så jag går och städar toaletten så det är klart till imorgon.

Imorrn blir det bara en snabb visit till AF innan man tar grejerna och drar till Värmland.

Ska bli skönt att hamna bland folk och inte sitta själv i såna här tider.

Och fredag blir det provträning med Marie.

Se om man skaffar sej ett kort. :)

Spännande!

Och flytta in hos Carro.

Och lördag blir det utgång med Sara. :)
Lovley!